I veckan satt jag i ett jobbsamtal på kvällen. Killarna stod i duschen, Christer hade kommit hem, så jag passade på att jobba lite. Jag stänger in mig på arbetsrummet och ringer en L&B-kollega.
Efter en liten stund kommer I intassande och vill ha min uppmärksamhet.... Jag försöker få honom att gå med hjälp av diverse kroppsrörelser och tecken :) Men han ger sig inte, så jag får lägga ifrån mig luren och då viskar han till mig:
- Mamma, jag vill vara upp längre ikväll!
- Ja, men pappa är hemma nu, du får prata med honom, svarar jag.
Han vänder sig om och går mot trappan, men vänder....
- Men mamma, han vet ju inte om att han bestämmer, säger Isak.
- Jo, då det vet han, svarar jag och döljer ett fniss ;)
En liten solskenshistoria att komma ihåg om vem som bestämmer egentligen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar