..... de ringde nyss. I var helt förtvivlad och förkrossad imorse när jag lämnade. Han ville absolut inte till dagis!! Redan när han vaknade sa han att det var lördag och att han skulle vara ledig idag. Ingenting hjälpte!!! Det går inte att överbevisa honom eller få honom att förstå att det var måndag och dagis/skola/jobb.
Väl vid dagis forsätter orden: Jag vill vara ledig. Jag vill vara med dig mamma. Jag vill inte vara på dagis.
Nåja, vi får av kläderna går in, men han håller bara i mig och vill inte släppa in dagis. Lite lirkande och försökande, men sedan måste jag gå. Göra pinan kort.....
Han skriker och grinar, sparkar och slår mot dagispersonalen som försöker hålla honom kvar. I springer ut efter mig i bara strumporna. Jaha, ett försök till..... Vi pratar lite, I kramar mig krampakrigt och vill inte släppa. Vi försöker igen och jag lämnar över I. Samma visa...... men den här gången springer han invändigt på dagis och ut genom "balkongdörren". Där möter han mig och kramar mig krampaktigt!!!
Nu går jag in, sätter mig ner och han bara håller mig hårt om halsen. M försöker igen att prata med I om vad de kan göra, jag gör detsamma. Men nej, det blir inte bättre. Så, jag går igen och I blir lika arg och ledsen igen. Jag ser dem i soffan och hur I grinar. Inte lätt........
Nåja, dagen rullar på. Kommer på att det är G´s grupp som ska ha idrott och vi packade inte gympapåsen, så jag åker hem och packar den och åker till skolan. Tankarna på VARFÖR I gör som han gör maler.....
Så, alldeles nyss ringer telefonen och det är dagis. I hade gått till legorummet och skrikigt att han ville vara i fred efter att jag gått. Ingen frukost alltså antar jag..... Han hade sedan gått ut genom balkongdörren, hoppat över staketet och stod vid vägkanten när A kom!!! Hon fick med honom in och berättade att han stått och sett rädd ut där vid vägen, i bara strumporna.......
Usch, vad ska vi göra!!!! Det är bara mamma som gäller. Jag ska göra allt!!! Läsa saga, borsta tänderna, får inte gå iväg osv....... Han har separationsångest så det räcker och blir över!!!!! VARFÖR?????? Att jag jobbar som jag gör, med många kvällar borta, hjälper naturligtvis inte till, men vad ska jag göra!!!!!
I är också otroligt envis, ska inte äta viss mat ibland, blir jättearg och skriker, slår mot mig. VAD SKA VI GÖRA?????? Nu börjar det kännas obehagligt :(
Har ni några tips och ideér!!!
åå vad jag känner igen mig i det där!! både från när jag själv var liten och från våran emilia.
SvaraRaderadet är jättejobbigt å det är inte lätt.
när emilia var 5 år fick jag nog och började prata med henne om det när vi var hemma och hon inte var upprörd. vi la upp ett litet bonussystem. självklart får man gråta när man är ledsen över att lämnas men man "fick" inte springa efter, klänga sig fast osv. för oss handlade det om att göra henne uppmärksam på att det inte var ett okej beteende och komma ur gamla spår som hon hade fastnat i.
belöningssystemet var en burk som vi skulle fylla med stenar. var man duktig att bli lämnad på dagis fick man lägga en sten i burken när man kom hem. städade man rummet och sånt fick man också en sten. vi hade bekymmer med "lögner" så om hon ljög/hittade på så tog vi bort en sten. när burken var full fick hon välja vad vi skulle göra nästa gång familjen skulle göra nåt. badhuset, bowling osv. eller så fick hon köpa en sak för ca 40 kr.
som sagt så får man gråta men för emilia handlade det om att sluta vara en sån stor dramaqueen. och det försvann första veckan och tårarna efter ett par. hon upptäckte ju själv vad skönt det var att inte behöva göra en så stor grej av det.
för henne var det så viktigt att få fylla burken så att hon lärde sig lägga band på de jobbiga känslorna och hon lärde sig att det var ganska skönt att slippa det där.