Jättehärlig dag!!!

Så, här kommer ett sådan här inlägg när allt är rosenrött ;)

Men idag har jag haft en jättehärligt dag, faktiskt!! Christer åkte hemifrån redan kl. 5.20, men vi andra sov gott vidare. G klev upp först vid 7.15 och började leka på sitt rum, I kom över till min säng och sov/låg vidare till nästan kl. 8. Killarna lekte tillsammans med Lego och byggde järnväg. Jag passade på att maila till mina L&B-teamkompisar som jag brukar på måndagar. När klockan närmade sig 9 kom Gustav in och frågade om vi inte skulle äta frukost snart.......

Jag gick ner och dukade upp och hoppade sedan in i duschen. Killarna kom ner och upptäckte att frukosten var framdukad och började äta innan jag var färdigduschad. Det märks att de börjar bli stora!!!!

Lite mer jobb han jag med efter frukosten och killarna fortsatte leka på :) De var kul att höra dem hur de diskuterade och hade sig. Inte alltid överens, men de löste det.

Sedan kom min kusin för att hjälpa mig med min KLÄNNING!!! Jag ska ju nämligen på galamiddag i Stockholms stadshus på fredag :) :) http://www.direkthandeln.org/public_html/gala2008/ Klänning hade jag redan, men den behövde uppdateras lite och få en lite festligare urringning. Sedan provade jag en annan klänning från L&B http://www.lingonochblabar.se/klanning-mama-mia-p-504-c-153.aspx Min kusin gillade den också och provade. Hon blev förtjust och jag plockade fram fler plagg från kollektionen ;) Det hela slutade med att hon bokade en visning!!

Så, nu var klänningen klar, nu fattades bara smycken. Vi åkte ner till McD och åt först lunch. Det är ju StarWarz-saker i Happy Meal, så gissa vad killarna tog ;) Sedan till Glitter och inhandlande smycken. Har inte handlat något till mig själv på länge så jag passade på! Ett halsband, örhängen, ett armband och en svart blomma att ha i håret blev det. Killarna hittade också en massa annat snyggt, så jag tipsade om att de kunde ju åka ner med pappa...... Men tillslut blev det för många smakråd, så då fick de gå utanför och leka lite med sina lasersvärd som de fått i sina Happy Meal. Ja, de fick leka på Köpis och det är säkrt någon som inte gillar det, men det var lugnt utanför så då fick det gå!

Sedan åkte vi hem igen, min kusin åkte hem för att greja med klänningen och vi andra åkte till min L&B-kollega som skulle långa mina vuxenplagg till visningen som hon skulle ha på kvällen. Vi stannade kvar, för I har sagt hela helgen att han ville ner, för sist vi var där var det Pettsson och Findus på TV´n ;) De lekte på och hade trevlig. Vi vuxna också :)

Hem igen!! Killarna tog upp leken från i morse, men nu märktes det att de både var hungriga och tröttheten började komma. Så, vi tog och bakde kladdkakemuffins och ringde mormor och morfar och bjöd dem på fika efter maten. I blev arg för att han inte fick knäcka äggen och gick med stampande steg upp för trappan, men kom ner igen så han kunde hälla i mjölet istället. Sedan lockade datorn mer..... Jag gjorde iordning lite rester till middag och sedan kunde vi äta.

Mormor och morfar kom och fikade och jag passade på att ringa några L&B-samtal. I hoppade i badkaret och G tog en dusch. I och jag hade en "liten diskussion" vid badkarlet, jag blev blöt och badet inte så långt som han önskade ;) Men han blev ren!!

Snart dags för pyjamas men vi hann med att få ett till besök! Min andra kusin och deras 2 killar kom förbi, för det var dags för jultidningsleverens. Vi pratade en stund och när de gått var det dags för go´natt-saga för killarna. I började bli lite övertrött, men det löste sig faktiskt ovanligt bra! G hade jättesvårt för att somna när vi väl läst klart sagan........ Han började fundera på utvecklingssamtalen som han såg att jag satt och läste om på deras veckobrev och han ville minsann inte ha något sådant samtal!! Vet inte varför han tycker det? Vet inte om han tror att det handlar om att få skäll...... Men det är ju tvärtom och han är duktig i skolan!!! De ska jobba med elevledda utvecklingssamtal som tema nu i skolan, så jag hoppas det vänder. Ska prata lite med hans fröken också.....

Christer kom hem sent från jobbet idag! Trist att han har så långt till jobbet, men det är ändå ett jobb och han trivs. Men idag kom han hem med kommentaren att han innan vi flyttade hem hade 10 minuter till jobbet....... Nu sover han och det är dags för mig också att göra honom sällskap :)

Ett långt inlägg idag, men den här dagen vill jag komma ihåg :)

Go´natt mina bloggläsare, where ever you are (som en radiopratade sa i en TV-serie för länge sedan....)

(undrar också vilka ni är.... kan du inte skriva en liten hälsning om du orkat läsa så här långt ;))

Nytt liv i krukan!

En liten en, några stenar + lyktan jag köpte för länge sedan. Blev rätt bra tycker jag. Betydligt bättre än den överblommade "bollkryssen" som stod i krukan innan i alla fall.

Samtal från dagis.....

..... de ringde nyss. I var helt förtvivlad och förkrossad imorse när jag lämnade. Han ville absolut inte till dagis!! Redan när han vaknade sa han att det var lördag och att han skulle vara ledig idag. Ingenting hjälpte!!! Det går inte att överbevisa honom eller få honom att förstå att det var måndag och dagis/skola/jobb.

Väl vid dagis forsätter orden: Jag vill vara ledig. Jag vill vara med dig mamma. Jag vill inte vara på dagis.
Nåja, vi får av kläderna går in, men han håller bara i mig och vill inte släppa in dagis. Lite lirkande och försökande, men sedan måste jag gå. Göra pinan kort.....

Han skriker och grinar, sparkar och slår mot dagispersonalen som försöker hålla honom kvar. I springer ut efter mig i bara strumporna. Jaha, ett försök till..... Vi pratar lite, I kramar mig krampakrigt och vill inte släppa. Vi försöker igen och jag lämnar över I. Samma visa...... men den här gången springer han invändigt på dagis och ut genom "balkongdörren". Där möter han mig och kramar mig krampaktigt!!!

Nu går jag in, sätter mig ner och han bara håller mig hårt om halsen. M försöker igen att prata med I om vad de kan göra, jag gör detsamma. Men nej, det blir inte bättre. Så, jag går igen och I blir lika arg och ledsen igen. Jag ser dem i soffan och hur I grinar. Inte lätt........

Nåja, dagen rullar på. Kommer på att det är G´s grupp som ska ha idrott och vi packade inte gympapåsen, så jag åker hem och packar den och åker till skolan. Tankarna på VARFÖR I gör som han gör maler.....

Så, alldeles nyss ringer telefonen och det är dagis. I hade gått till legorummet och skrikigt att han ville vara i fred efter att jag gått. Ingen frukost alltså antar jag..... Han hade sedan gått ut genom balkongdörren, hoppat över staketet och stod vid vägkanten när A kom!!! Hon fick med honom in och berättade att han stått och sett rädd ut där vid vägen, i bara strumporna.......

Usch, vad ska vi göra!!!! Det är bara mamma som gäller. Jag ska göra allt!!! Läsa saga, borsta tänderna, får inte gå iväg osv....... Han har separationsångest så det räcker och blir över!!!!! VARFÖR?????? Att jag jobbar som jag gör, med många kvällar borta, hjälper naturligtvis inte till, men vad ska jag göra!!!!!

I är också otroligt envis, ska inte äta viss mat ibland, blir jättearg och skriker, slår mot mig. VAD SKA VI GÖRA?????? Nu börjar det kännas obehagligt :(

Har ni några tips och ideér!!!

Skrikig mamma....

Är jag den enda som skriker på mina barn ibland.......

Varför denna tanke..... Jo, jag läser en del bloggar. Det är både "kändisbloggar" och helt vanliga mamma-bloggar (faktiskt ingen pappablogg..... men det kanske jag skulle göra) och jag slås av att allt är så "rosenrött". Alla mammor, pappor, barn, kompisarna osv är alltid så glada, allt går så bra, trevliga utflykter och välartade barn..... Mitt eget inlägg om vår Hockyutflykt är ett exempel på ett sådant inlägg!

Men varför skriver man inte om när allt går åt pipsvängen!! När barnen inte vill till dagis, mamma blir arg för att barnen inte klär på sig så snabbt som hon önskar. När man är och handlar och barnen skriker för att de vill ha en leksak/godis och mamma eller pappa säger NEJ. När man är osams och bråkar med sin partner/mamma/svärmor/kompis.

Jag vet att jag inte är ensam att skrika/bli arg på mina barn osv. Men ibland känns det som jag är den enda att erkänna det...... Är det så viktigt att hålla "skenet uppe"? Är det inte bättre att man faktiskt säger som det är och får lufta sina tankar med andra, så att man INTE behöver skrika/bråka nästa gång....

Vi är inte superhjältar jämt som alltid gör det bästa, säger de rätta orden, hittar medelvägen och medlar mellan syskon. Vi är bara människor!!

Min mamma säger att man gör faktiskt sitt bästa i den situation man är i, just då. Sedan kan man alltid tänka att man kunde ha gjort bättre och det kan man lära sig av. Att prata med andra om hur de gör/tänker gör ju att man kan ändra sig själv, om man känner att man inte är nöjd med det man gjort, har sagt eller hur man gör i olika situationer. När det gäller våra barn, så vill vi ju alltid det bästa för dem. Så är det bara!!

Så en stor kram till alla mammor och pappor!!! Det vet jag att vi alla behöver ibland :)